USA:s 1–0-seger över England i VM 1950 är ett av fotbollshistoriens stora knallresultat. Det skulle definiera återstoden av livet för dem som var med, både vinnare och förlorare, och jag tror inte en dag gick utan att amerikanerna på något sätt påmindes om vad som hände den eftermiddagen i Belo Horizonte.

Amerikanerna knäckte det ärevördiga engelska landslaget, som i och med VM i Brasilien begick sin VM-debut efter att under ett par årtionden ha stått utanför FIFA. Det var åtta minuter kvar av första halvlek när USA fick ett inkast vid mittlinjen på högersidan. Ed McIlvenny, en skotte som spelade för Philadelphia Nationals, kastade till sin klubbkamrat Walt Bahr. Denne gjorde som han brukade – måttade att följa med bollen, men vände och fortsatte framåt. Skottet kom från 25 meter och gick mot bortre stolpen. Engelske målvakten Bert Williams tycktes ha det hela under kontroll. Då störtdök USA:s nummer 18, centern Joe Gaetjens, och nuddade bollen med pannan, alldeles tillräckligt för att sätta Williams ur spel. Bollen fortsatte in i mål.