”Min kritik av döden bygger på en uppskattning av livet”, säger filosofen Patrick Lindén till Göran Adamson i detta samtal. Här ställs omtumlande frågor. Varför måste livet ha ett slut? Eller har vi i själva verket blivit lurade att tro att vi måste dö? The Case against Death utkommer på svenska i höst på Volante förlag.
”Jag minns”, berättar Patrick Lindén för mig, ”att jag ristade in i min spjälsäng: ’Nu’, ’Nu’, ’Nu’. Det var nuet som hela tiden försvann – och för varje sekund närmade sig döden. Som de flesta mellan fem och sju hade jag börjat förstå att döden fanns. De flesta kommer till någon slags förlikning, men jag har aldrig släppt det där. Jag har alltid tyckt det är obehagligt att livet är så kort. Senare när jag var tjugo gick jag med en kompis och sa: ’Nu är det här snart tio år sedan, och sen tjugo år sedan.’ Lite som Frödingdikten: ’En dag kommer du att vara en av dem som levde för länge sedan’... och sen fortsätter dikten med något om minnet eller havet, lite sentimentalt sådär. Men jag har aldrig tyckt att det finns något sentimentalt eller vackert i döden. Jag tycker döden är fasansfull. Vi säger ju ibland: hennes lidande är över. Men också hennes liv.”
Vi sitter i Lindéns vackra lägenhet med utsikt över Magistratsparken och Malmö Opera. Han kom nyligen ut med The Case against Death på MIT Press – en bok som rönt uppmärksamhet utomlands och som i november kommer på svenska med titeln Upproret mot Döden (Volante, 2023). Lindén utmanar den filosofiska tradition som har en romantisk syn på döden, och säger: Nej! Döden är inte vacker! Döden är en sjukdom precis som cancer, och vi måste förhindra den!
