Jag skriver denna ledare med visst tungt hjärta, men jag vill inte avslöja varför, så det får bli en annan ledare än vad jag först hade tänkt skriva. Som kulturchef för Epoch Times får man självklart möta både roligheter och tråkigheter – från läsare och prenumeranter överväger utan tvekan de positiva orden, och jag minns på rak arm ett brev som jag gärna vill citera. Läsaren, låt oss kalla honom Erland, tackade för en ledare jag hade publicerat som handlade om att vara far, om vad endast en far – en riktig far – kan ge sina barn. Erland skriver i sitt mejl:

”Själv är jag nu 88 år bliven, har tre söner, åtta barnbarn och åtta barnbarnsbarn och en fin och älskad hustru. – Vad du har gjort är att få mig att vara tacksam för att min nu stora familj har lyckats bra. Inga allvarliga sjukdomar, alla är klara och duktiga i skallen och alla tycks älska varandra, och sig själva. Vad du har gjort med din text idag är att beskriva för mig vad jag har gjort under min tid som pappa – satt mina år i ett rättvist och relevant perspektiv. Dina tankar har jag anammat och jag vill nu tacka dig för dem. Att vara far är som du har beskrivit det en jätteviktig och allvarlig uppgift i livet.”